Hej du där, sakta i backarna.

Åkte till Tom igår kväll. Trött och sliten efter en dag. Tyvärr, eftersom att jag alltid somnar, fattar inte vad jag gör för "fel". Finns det inga uppvakningspiller som gör susen ? :)

Nu är jag trött på det här. Kan aldrig riktigt ta tag i mitt liv. Det är svårt, riktigt svårt men jag måste. Jag måste tvinga mig själv, det går för långt. Detta får mig att må riktigt dåligt psykiskt och jag har alltid mått dåligt över det. Någon gång kanske man vänjer sig tänker jag? Eller någon gång kanske man tar tag i det och ändrar det till det bra? Varför ska man aldrig kunna vara nöjd som man är? eller varför strävar alla efter "size zero" även jag som inte ens lyckas med mitt personliga mål. Åh, jag MÅSTE !

Nu sticker jag ut och går en runda. En början på en ny start.
Rensa skiten ur kroppen och börja ett nytt liv med självförroende och självkänsla som jag inte behöver ljuga om.



Tom Theorin, You make me smile every single day <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0